mammijosephine.blogg.se

Det är många som säger att dom aldrig någonsin skulle kunna hoppa in i ett förhållande där det redan finns barn. Visst jag förstår dem, för att vara en bouns förälder är inte alltid det lättaste, det blir mycket "nej pappa/mamma göra!" 

 

Man känner den där frustrerande känslan i kroppen när man själv skulle vilja vara lite mera involverad i barnets/barnens vardag och känna att man kan hjälpa sin sambo/man/fru så att denna inte måste dra hela det tuga lasset med barnet/barnen själv. Men det enda jag kan säga till det är att man måste ha tålamod. Tålamod och bara vara med i bakgrunden och försöka sig på små saker, som kanske hjälpa till att leta efter en leksak, hjälpa till att byta en tröja eller ett par byxor. Kanske bara sätta sig ner med lite leksaker och vara med och leka och visa sig delaktig i situationen. 

 

Jag vet själv hur det var för mig när jag försökte ta kontakt med Linnea. Hon var riktigt skeptisk till mig då jag bara kom in i hennes liv utan förvarning, visst hon var så pass liten men det är alltid viktigt att tänka på att hur små eller stora dem än är (om de då inte fortfarande är spädbarn) att man försöker att presentera in sig under en längre tid. 

 

Men jag har varit riktigt lyckligt lottad när det kommer till min och Linneas relation. Även att vi bara känt varandra i snart 9 månader så tyr hon sig till mig väldigt mycket, mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Men visst det kan ha mycket att göra med att jag bor med henne 24/7. 

 

Men även där skulle de ha kunnat slå fel, hon hade kunnat rata mig totalt och inte alls velat ha med mig att göra. 

 

MEN, nu så är det nästan bara jag som gäller vid nattning, jag ska läsa bok, jag ska ha kram och puss innan pappa, jag ska bädda om henne och jag ska stänga dörren och säga god natt och detta värmer mig i själen. För jag har nämligen alltid innan fått kämpa med att få antingen en kram eller en godnatt puss när hon ska sova, så detta känner jag att jag betyder väldigt mycket för henne. 

 

Det var även jag som intoducerade läs stunderna för henne på kvällen då hon alltid har somnat själv annars, men nuvill hon inte sova på nätterna om inte jag läser för henne eller sitter med henne om hon pillar med en bok själv i sängen. 

 

Hon tjatar även mycket om att jag ska läsa bok om jag antingen har råkat somna i soffan eller är på jobbet, då duger knappt pappa. 

 

Så som sagt, jag känner mig väldigt lyckligt lottad att få kalla mig för en bonusmamma, eller som Linnea säger "Mamma Jossan!" 

 

Over and out!